Varje år slängs enorma mängder textilier i Sverige, ofta tillsammans med hushållsavfall eller i sopförbränning. För att minska detta resursslöseri och öka återvinningen införs nu nya EU-regler som ställer krav på separat insamling av textilavfall. Den 1 januari 2025 trädde Waste Framework Directive i kraft, vilket innebär att alla EU-länder, inklusive Sverige, måste säkerställa att textilier samlas in och hanteras på ett mer hållbart sätt.
Men hur fungerar det nya systemet i praktiken? Och vad händer egentligen med de textilier som samlas in? Trots lagens ambition att främja återanvändning och återvinning visar en ny kartläggning att hanteringen av textilavfall fortfarande präglas av stora utmaningar – både logistiskt och miljömässigt.
Från och med den 1 januari 2025 trädde den nya EU-lagen Waste Framework Directive, som kräver att textilavfall sorteras ut och samlas in separat, i kraft i Sverige. Syftet med denna lag är att främja en mer cirkulär hantering av textilier genom att möjliggöra återanvändning och materialåtervinning.
Enligt en kartläggning utförd av SVT erbjuder fyra av tio kommuner endast insamling av textilavfall på stora återvinningscentraler, medan något fler även tillhandahåller insamling vid återvinningsstationer i bostadsområden. Detta innebär att många hushåll behöver transportera sitt textilavfall till specifika insamlingsplatser, vilket kan vara en utmaning för vissa. En betydande del av det insamlade textilavfallet exporteras till Litauen för sortering och vidare hantering. Vid en av Europas största sorteringsanläggningar i Vilnius hanteras dagligen mellan 130 och 140 ton textilier, varav en del säljs vidare i second hand-butiker i Europa, inklusive Baltikum och Ukraina. Dock finns det utmaningar med denna hantering. Många trasiga och smutsiga kläder som inte kan återanvändas bränns upp i Litauen, ofta som energikälla i cementfabriker. Detta innebär att textilier som tidigare förbrändes i Sverige nu transporteras långa sträckor för att slutligen brännas utanför landets gränser.
Kritiker menar att det vore mer effektivt och miljövänligt att utveckla inhemska system för sortering och återvinning av textilier. Birgitta Losman, hållbarhetsstrateg vid Högskolan i Borås, påpekar att den nuvarande lagstiftningen är ofullständig utan ett producentansvar, vilket bidrar till de nuvarande utmaningarna med textilavfall.
Det är en halv lagstiftning, det som saknas är producentansvar. Utan det kan vi inte riktigt komma åt de utmaningar som vi ser idag. Det måste finnas incitament för producenterna att faktiskt ta hand om textilavfall.”
Brigitta Losman
För att möta dessa utmaningar arbetar initiativ som Remake Textile, ett projekt som syftar till att ge gamla textilier nytt liv genom redesign och återbruk. Genom sådana projekt kan Sverige minska sitt textilavfall och främja en mer cirkulär ekonomi, som även medför att fler jobbtillfällen skapas på lokal nivå. Textilhögskolan vid Högskolan i Borås , Doing Good Association och Coompanion Göteborgsregionen verkar aktivt för att omställningen ska främja både social-och miljömässig hållbarhet.
Läs mer om aktiviteter och projekts deltagare här
